Amerikanska ambassaden

Idag var jag och fixade mitt visum till USA, vet att det är 98 dagar kvar men jag är en sån person som älskar att göra klart allt så snabbt som möjligt så jag slipper stressa sen, för nu har jag en sån otrolig lättnad över att det är över. Så mycket papper och saker som man behövde fixa.. Var så orolig att något skulle vara fel eller att något papper fattades, men inte då!!

hade tid 9.00 i Stockholm så åkte hemifrån lilla Enköping 07.24, kom till Stockholm och tog sedan buss 69 till ambassaderna. Kom dit ca 8.30 där jag möttes av en stor skylt "The embassy of The United states of America", massa stängsel och ett grått hus. Hjälpte en förvirrad skåning som också skulle fixa visum, väldigt trevlig var hon! Började regna när jag stod i kön men stod bara där i 5-10 minuter så det var skönt, fick lämna in mitt pass, den killen pratade engelska, fick lämna in alla mina saker och gå igenom en sån här grej som finns på flygplatser och fick sen tillbaka allt förutom min mobil och hörlurarna. Kom in och tog en nummerlapp och väntade kanske i 15 min innan jag fick lämna in alla mina papper till en engelsk tjej, sen fick jag vänta i kanske 45 minuter, sen ropa dom mitt namn och fick lämna mina fingeravtryck, sen fick jag vänta kanske 10 minuter till där en tjej frågade mig om vart jag skulle bo, skulle berätta om min värdfamilj och hur dom var som personer. Sen sa hon det magiska, "your visa has been approved", och mitt visa kommer inom två veckor, så jävla skönt!!

När jag kom ut därifrån såg jag att kön var 4 gånger så lång som den var när jag kom, väldigt skönt. Så tog totalt kanske 2 timmar, men gick snabbt då jag läste min bok 50 shades of grey, haha sån jävla speciell bok.

Nu är jag i princip klar med allting, förutom hälsoundersökningen och TBE-testet, men FAN VAD SKÖNT DET KÄNNS!!

Puss och kram från en tjej som är glad

Min underbara värdfamilj

Jag har precis skypeat (stavas det så) med min fina värdfamilj. Ville prata med dom lite efter att vi hade träffats i Stockholm och efter vi pratat så inser jag varför jag valde dom, så himla härliga. 5 åringen var lika energisk som vanligt och var jättehärlig, hon "kramade" mig genom kameran och gav mig pussar och sa att hon älskade mig (alltså åh), hon ville se mitt hår (hade det i en toffs) men var för fult för att visa haha! 
 
Jag frågade även om det var okej att jag får lägga upp bilder på barnen och husen och så, och det fick jag, vilket jag tycker är ett stort plus så jag kan visa mina underbara barn som jag ska ta hand om. Eftersom jag fick göra detta så tänkte jag att jag skulle berätta lite om min värdfamilj för er som inte redan vet. 
 
Familjen består av Isabel, John, Annabel (fyller 6 år i November) och Victoria (fyller 2 år i December). De bor i delstaten Virginia, Washington DC, i ett område som kallas för Vienna. Mamman föddes i Finland men bodde bara där i 1 månad, men vilket betyder att de har släkt som är från Sverige och Finland, och mammans mamma (barnens mormor), kan både svenska och finska och bor i USA, även barnens kusiner kan svenska vilket känns väldigt skönt för mig så jag kan få prata lite svenska ibland också! Mamman äger en egen tandläkarklinik i Washington DC och pappan är advokat, Annabel har gått i balett men ska börja på gymnastik nu, (och har precis lärt sig att simma hehe), Jag kommer att jobba måndag 13.00-21.00, tis-tors 15.00-21.00, lördag 14.00-17.00 och ledig fredagar och söndagar. Så väldigt skönt schema ändå! De har två hundar, en schäfer och en svart labrador och även en siameskatt, och även fiskar. Jag kl. er få hela nedenbotten själv med egen rum, vardagsrum och badrum och de ska även göra om där så det blir lite finare (även om det redan såg väldigt fint ut). Jag ska hämta barnen från dagis och skolan, hjälpa med läxor och ge dom mat. Kommer även ha tillgång till min egna bil! Faniljens intressen är simma, springa, gymnastik, skriva, läsa, rita, artworks (inte säker på vad det är haha), dansa och spela gitarr, en superhärlig familj! 
 
Här har ni lite bilder på min värdfamilj!
 
 
 

25 Juli

25 juli, 102 dagar kvar tills jag åker, nyss var det 180 dagar kvar, men nu har det redan gått 78 dagar, det bevisar bara hur fort tiden går, och hur fort den kommer gå innan jag åker. Drömde att jag träffade min värdfamilj, har dock gjort det flera flera gånger, drömmer väldigt ofta om dom haha. Tänker på USA hela tiden, kan inte förstå att jag ska flytta dit, könns så jävla sjukt men så jävla underbart. 
 
Känns sjukt bra att jag i princip har fixat alla papper osv som man måste fixa (gillar att vara ute i god tid), trots att det är cirka 3 månader kvar så känns så as skönt. På måndag (29e) ska jag åka till Stockholm för att besöka Amerikanska ambassaden, är så nervös att jag ska glömma något papper eller att nånting går fel.. Har öven bokat tid för TBE och för en allmän hälsodeklaration, vilket jag ska göra i slutet av Augusti. 
 
Har även fått lite probelm angående min resväska, den är så jävla stor, kanske för stor, läste nånstans att den får väga 23kg (detta visste jag redan) men att den bara fick vara 158 i cm (höjd, längd,bredd) hade jag ingen aning om, dock så är det olika beroende på flygbolag så får hoppas att jag får åka med något som inte har 158 cm, (min är 167, så jävla surt)
 
Juste, i tisdags köpte jag en systemkamera!! Åkte till Siba för att leta efter en kamera, letade efter något mellan en digitalkamera och en systemkamera då en riktig systemkamera är så jövla stor och jobbig att bära på, higtade den perfekta kameran!! den kostade först 4000 men var nedsatt till 3000, försökring skulle kosta 449kr men fick den för 150kr, köpte ett minneskort för 800kr(ovanligt dyrt tycker jag), och en kameraväska för 349kr men fick 500kr rabatt pga någon anledning sö fick typ 900kr i rabbatt vikket känns as bra, ska anvönda den kameran i USA så jag man ta as många och fina bilder, är så jövla nöjd med köpet, de hade bara en kvar i affären så den var väldigt populär! Lumix GF3 hette den! 
 
 Fortsätter att jobba och det känns bra varenda gång lönen kommer! 
 
Förresten är det bara kommentera om ni har några frågor! 
 
Puss 
 
Här är min fina digitala systemkamera!!! 
 
 

5 juli

 
 
Igår gick det så jävla bra! var faktiskt inte så nervös som jag trodde, även om mamma nog tyckte att jag var det. Men efter att jag träffade dom så släppte nervositeten och vi pratade jättemycket. 
 
Vi träffades i lobbyn, pappan kom fram och vi hälsade, hälsade på mamman, 5 åringen sträckte ut sina armar och sa "saaaaraaaa" då kramade jag henne (dör va söt), hälsade på bebisen som var hur jävla söt som helst, sen gick vi till en fin italiensk restaurang och beställdde in mat, pratade om allt, föräldrarna var jättetrevliga och verkade tycka om mig också och kemin var verkligen rätt. när bebisen skulle gå till sin pappa så sa hon ba "dady, dady,dady" smälte typ. sen efter 2.5 timme så började barnen bli trötta så då hjälpte vi dom till ett ica så de kunde köpa bjölor, bebisen log mot mig hela tiden och var väldigt glad och det var 5 åringen också och skrattade as mycket för att pappan drog "knockknock" skömt, men dom hade flugit hela dagen så de blev lite trötta efter ett tag men det gick iaf så jävla bra 😃 Pratade om området jag skulle bo i, vilken bil jag skulle vilja köra, att de kanske skulle köpa en ny till mig, vilken mobil jag vill ha sen, och massa andra grejer. 
 
det känns så himla bra att jag fått träffa dom då kanke jag inte är lika nervös när jag kommer i november. De sa även att de kunde hämta mig med bil till new york om jag inte ville flyga, så himla söta!!! Vill inte dirr åka mindre nu...
 
Puss och kram 
 
 
 
 

så jävla nervös

Om 25 minuter ska jag åka till tågstationen för att ta tåget till Stockholm och träffa min värdfamilj... Är så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det ska bli så himla kul att träffa dom, det ska det verkligen, men så jävla nervöst. Och när jag blir nervös kan inte jag prata engelska, då säger jag fel ord, fel grammatiskt och stammar typ... Hoppas dom gillar mig... Vet inte vad jag ska säga ens!! Vad ska jag prata om?? Tänk om barnen hatar mig??

Okej jag känner att mina tankar börjar spåra och börjar tänka det värsta som skulle kunna hända. Det kommer säkert gå as bra!

Har btw börjat pratat med en tjej som ska bo i samma område som mig, i Vienna, hon bor ungefär5-10 minuter ifrån mig om man åker bil! hon kommer ifrån Tyskland och kommer dit i September så då ska vi förmodligen träffas och hon ska visa mig runt och så när jag kommer dit! Känns otroligt bra att veta att man vet någon som bor i samma område!

Men nu måste jag snart sticka , önska mig lycka till!!!

på bilden ser ni mina reväskor jag ska ha till USA! fick dom i studentpresent!
RSS 2.0