23 maj
Hej allihoppa!
Idag fick jag äntligen hem mitt ''Placement pack'' som jag väntat på sedan jag blev matchad med en familj. Placement pack innehåller bland annat en brev från dom, massa olika papper man ska fylla i, instruktioner om hur man ska fixa visum osv (som för övrigt är väldigt krångligt och jobbigt) och information om betalning och försäkring och sånt. Allt står på engelska så kan vara lite svårt att förstå ibland men alla konstiga ord haha.
Jag har i alla fall fixat med det här i någon timme nu och fyllt i alla hundra uppgifter som man ska fylla i för att skaffa visum, det enda jag har kvar är att jag måste ta ett speciellt foto som man har till sitt visum och man måste gå till en fotograf, men jag ska förmodligen göra det imorgon!
Det är så jävla mycket grejer man måste fixa, så jävla jobbigt, men känns skönt att jag är nästan är klar med min visumansökan iaf och lite andra grejer. Har även en lista på massa olika punkter som man måste fixa innan man åker och hälften är i alla fall fixade. Trots att det är ganska länge kvar så vet jag själv hur fort tiden går, jag åker till Grekland snart med min pojkvän i två veckor, när vi kommer hem är det nästan början på juli, och då är det bara 4 månader kvar!! omg 4 månader, det är inte alls lång tid. Dör av nervositet och lycka när jag tänker på det. Fast det i vissa stunder känns väldigt jobbigt att jag ska åka, men inte just nu, nu känns det jävligt bra!
Hade förövrigt avslutningstal med min klass idag, mitt tal handlade om min pojkvän och min klass och så. Grät så jävla mycket haha. Kommer sakna alla så mycket, vi tar studenten om 13 dagar... det känns så jävla overkligt!!
Jag vill även säga att jag kommer sakna min bästavän Ida så jävla mycket när jag åker. Och jag hatar att man lite att vi tar studenten för nu kommer alla splittras och folk flyttar osv, har seperationsångest. Förstår inte hur jag ska klara mig utan henne vid min sida varenda dag, att inte kunna prata med henne varenda dag. Hon är den enda som förstår mig, som har varit med hela mitt liv och vet allt om mig. Jag vet dock att vår vänskap kommer vara exakt lika stark när jag kommer hem igen för hon har alltid varit mitt bästavän och det kommer hon alltid vara.
Hon är bäst
Skypesamtal
Pratade nyss med min värdfamilj i Washington. Är helt euforisk.
5 åringen var hur mysig som helst och as mycket energi och visade mig alla hennes saker och sen skrek hon "i love you!!" till mig :')' sen fick jag träffa bebisen och så satt hon och log emot mig. dom visade mig hela deras hus (som för övrigt var as stort), mitt rum och området dom bor i. Dom är så himla trevliga och barnen var helt underbara.
dom frågade även mig om jag ville följa med på en semester i december med dom, Till saint Jones Virgin Islands, och självklart vill jag det!! Kollade på bilder efter samtalet dit vi skulle i december, tråkigt...
Helt jävla seriöst, det här känns för bra för att vara sant. Så jävla lycklig är jag. Längtar så jävla mycket.
här är några bilder på stället vi ska på semester i december....fult...
!!!!!!!!!!!!!!
okej............ DEN 4E NOVEMBER FLYTTAR JAG TILL WASHINGTON DC I USA!!!!
Är helt jävla overkligt, så sjukt men ändå så jävla underbart.
Jag älskade familjen från första början och fick sån jävla bra känsla. Man kanske ska kolla in andra familjer och så men det kändes otroligt onödigt då jag inte skulle kunna få en bättre familj en den där.
Så, den 4e november 2013 sätter jag mig på flyget emot New York och den 7e november åker jag emot Washington. (Samtidigt som jag skriver den här meningen kändes det som att jag hittade på, eller skrev om någon annan eller att jag skulle skriva ett skolarbete om vad jag skulle vilja göra, men nej, det är på riktigt)
Jag har inte ens fattat det än, tänk att jag ska bo i USA i ett helt år.
Imorse när jag låg och tänkte på det, så pirrade det bokstavligen i hela magen och blev så sjukt taggad på att åka.
Det enda mindre bra var att jag hade tänkt att åka lite tidigare än november men det känns ändå bra så jag inte drar så himla snabbt, och så hinner jag mogna i mitt beslut (som min kära vän Madeleine sa till mig hehe).
Det enda mindre bra var att jag hade tänkt att åka lite tidigare än november men det känns ändå bra så jag inte drar så himla snabbt, och så hinner jag mogna i mitt beslut (som min kära vän Madeleine sa till mig hehe).
Det är så otroligt att man får den här möjligheten och jag känner att om jag inte skulle göra det här så skulle jag ångra mig så jävla mycket. Är så jävla stolt över mig själv att jag vågar, även fast jag vissa dagar blir så jävla rädd och säger att jag inte vill åka. Tänk att jag ska åka ifrån alla i ett år? Hur ska jag klara mig utan min älskade familj och mina älskade vänner, och det jobbigaste, hur ska jag klara mig utan min älskade pojkvän i ett helt år..?
Jag får dock inte tänka så för då skulle jag aldrig våga åka. Jag älskar honom för att han stöttar mig och tänker vänta, och jag är helt säkra på att vi kommer klara det här. Kommer bara kännas så otroligt konstigt att inte vakna och somna vid hans sida varenda dag. Men som sagt, det här kommer bli så jävla bra så det är helt sjukt!!!
Dör
Pratade med värdmamman för ett tag sen. Hon ring mig men hon var på jobbet så vi kunde tyvärr inte prata så länge. Min första tanke var att hon pratade väldigt snabbt haha men kanske är något som amerikaner gör (läste det någonstans).
Vi pratade i ungefär 15 minuter och under samtalet så skratta vi många gånger och det kändes väldigt bra.
Hon berättade bland annat
- Jag kommer ha tillgång till bil
- De har kusiner som är från Svergie som bor i USA
- Mamman är tandläkare och har en egen klinik, och pappan är advokat, båda i Washington DC
- Mitt rum kommer vara på nedervåningen som jag kommer ha för mig själv med egen ingång, öppen brasa och ett stort rum, äen med egen ingång
- Kommer arbeta mellan 15.00-20.00 då jag hämtar från dagis och skola, och hjälpa till på morgnarna
- Flickan på 5 år dansar balett och går i gymnastik och vill att jag ska lära henne lite svenska!
Hon sa mycket fler grejer men detta var det viktigaste tycker jag! Jag tycker helt seriöst att den här familjen är perfekt. Perfekt ålder på barnen, två flickor, dom har djur, bor på ett perfekt ställe och värdmamman verkar jättetrevlig. Magkänslan säger att jag ska välja dennhär familjen, även om det är min första matchning.
Ska tänka lite, dock hoppas att familjen fortfarande vill ha mig, men det lät verkligen som hon ville det.
Nu ska jag sova och imorgon är jag lediiiiiig!
Första matchningen
idag fick jag min första matchning!!!!
Familjen bor i Washington DC (!!!!!) i Virginia i ett område som kallas Vienna, ca 20-30 minuter utanför storstaden.
De har två barn, en som är 16 månader och en som är 5 år, båda är tjejer.
De har även en katt och en hund och de vill att jag ska komma den 1a november.
Trots att detta är min första matchning så får jag så jävla bra känsla av familjen. Det enda som är ett minus är att det är i november, jag hade velat åkt lite tidigare men kanske är lika bra så att jag får spendera mer tid med alla underbara människor här i Sverige.
Jag ska alldeles strax prata med familjen för värdmamman ska ringa mig! självklart ska jag ta det lugnt och tänka igenom mitt beslut men det känns väldigt bra faktiskt!
Första inlägget
Hej allesammans!
Jag har nu i flera månader hållet på med min ansökan och kände att det var dags att skaffa en blogg. Denna blogg är mest för mina nära och kära så att de kan hålla koll på vad jag gör i USA. Kommer förmodligen skriva andra saker nu i början om t.ex. Studenten osv, som jag förövrigt tar om 20 dagar!!!
Hoppas ni vill följa mitt år i USA!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
