27 dagar kvar, herregud. Folk frågor hur det känns, men det går inte riktigt att beskriva. Man förstår inte att man kan åka, och jag tror alla aupairer känner såhär. Jag kan inte riktigt få in i mitt huvud att jag om 1 månad står på New yorks gator. Att jag snart går runt på gatorna i USA, pratar engelska hela tiden och får uppleva den amerikanska kulturen. Det känns så overkligt men så underbart. Vill bara åka nu! Förmodligen mitt största äventyr någonsin, och snart börjar det!!

 

I lördags skypea (hur fan stavar man det) jag med min värdfamilj i 30 minuter ungefär, och nu känns det bara ännu bättre. Vi pratade allmänt om hur det skulle bli när jag kom dit, om schemat, om barnen, om mitt rum som dom håller på och gör om så det blir större och finare med ny tapet och så. Annabel visade mig hur duktig hon var och kunde stå i brygga och så säger hon ''Sara I want you to take care of me''. Åhh lilla hjärtat. Hon verkar vara en sån härlig tjej. Större delen av samtalet pratade jag med mamman och pappan eftersom vi hade lite saker att diskutera och de ville inte att barnen skulle komma och ''störa'' hela tiden haha. 

 

Sen säger min värdpappa ''Don't get your hopes up but we are probably gonna go to Florida in Mars. Go to disney world and lay on the beaches, but only maybe so don't get your hopes up''. Jättetråkigt, verkligen. Fyfan, HUR BRA??? Haha han känner inte mig tillräckligt bra för att veta att jag visst får upp mina förhoppningar... Så får hoppas på att det blir så nu ;)

 

Det kändes i alla fall hur bra som helst, och idag fyller min värdpappa år också så grattis John! Har även börajt förberett lite inför USA, rensat mina rum och min andra garderob. Fyller även år på lördag så jag har sagt till mamma saker som jag önskar mig till USA, så lite färre saker att köpa inför resan! 

 

AAAAAAAH USA HERE I COME!!!!!